Flaggan eller Korset? En teologisk och etisk reflektion om att vara kristen nationalist (del 2)
Flaggan eller korset?
En teologisk och etisk reflektion om att vara kristen nationalist
Del 2: Evangeliet, etiken och vägen framåt
Kristen nationalism i ljuset av Jesu evangelium
När nationalism och kristendom möts uppstår en avgörande teologisk fråga: Styrs tron av Kristus eller av flaggan?
Jesus kallade aldrig sina lärjungar att etablera en jordisk teokrati. Han grundade inte en nation; Han grundade en församling. Hans mission var inte att bygga ett politiskt rike på jorden, utan att upprätta Guds rike i människors hjärtan.
Han sade:
"Den som vill bli störst bland er ska vara de andras tjänare." (Matt 20:26)
Detta är evangeliets hjärta: tjänande, inte härskande. Kärlek, inte makt. Korset, inte kronan/flaggan.
Nationalism kan ha positiva effekter; den kan främja moral, kultur och patriotism. Men risken är alltid att den förvandlas till andligt avguderi. Aposteln Paulus varnade:
""Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp." (1 Kor 10:23)
Fördelar med kristen nationalism
Det vore oärligt att inte erkänna att kristen nationalism kan ha vissa positiva aspekter:
1. Bevarande av moraliska värden: I en tid av snabb sekularisering kan kristen nationalism påminna samhället om vikten av etisk grund och andlig förankring. Den kan verka för rättfärdighet, familjevärden och samhällelig moral.
2. Försvar av religionsfrihet: Rörelsen kan fungera som motstånd mot sekulär intolerans och marginalisering av kristna. Den kan skydda rätten att leva och uttrycka sin tro offentligt.
3. Engagemang för nationen: Den kan inspirera kristna att aktivt bidra till samhället, inte bara genom bön utan också genom konkret handling i politik, utbildning och kultur.
Nackdelar och risker
Men fördelarna kommer med betydande risker som inte får ignoreras:
1. Främlingsfientlighet: När nationen framställs som "utvald", uppstår lätt misstänksamhet och rädsla mot andra folk, religioner och kulturer. Gränserna mellan kärleksfull patriotism och exkluderande nationalism suddas ut.
2. Politisk maktmissbruk: Evangeliet riskerar att bli ett verktyg för dominans istället för ett budskap om förvandling. Kyrkan kan hamna i sängen med politiska maktstrukturer och förlora sin profetiska röst.
3. Andlig förvirring: Värdet av Guds rike kan ersättas av patriotiska ambitioner. Många börjar tro att politiska segrar är tecken på Guds välsignelse, trots att Jesus själv segrade genom svaghet och korsets väg.
4. Förlust av evangeliets kärna: Fokus flyttas från omvändelse och helgelse till politisk aktivism. Korset byts mot flaggan. Nåden byts mot nationalism.
Främlingsfientlighet i ljuset av Bibeln
Detta är kanske den mest kritiska punkten. Om kristen nationalism leder till främlingsfientlighet, har den lämnat Bibelns grund.
Gud identifierade sig med Israels förtryck i slaveriet och befalld dem att aldrig glömma det. Att förtrycka den utsatte är att förtrycka Gud själv.
Här är den ultimata sanningen: att möta främlingen är att möta Kristus. Att avvisa den utsatte är att avvisa Gud.
Därför: Kristen tro är oförenlig med främlingsfientlighet. Det är möjligt att älska sitt land utan att hata andras. Guds rike är inte exklusivt för ett folk, ett språk eller en kultur.
Den sanna kristna nationalismen (om man ens ska använda termen) måste bygga på kärlek, rättfärdighet och gästfrihet.
Den profetiska rörelsen om "De sju bergen"
- Religion – Kyrkan och andligt ledarskap
- Familj – Äktenskap och uppfostran
- Utbildning – Skolor och universitet
- Regering – Politik och lagstiftning
- Media – Journalistik och kommunikation
- Ekonomi – Affärsliv och finans
- Kultur/Underhållning – Konst, musik och film
Rörelsen uppstod på 1970-talet genom bland andra Loren Cunningham, Lance Wallnau, Bill Bright och Francis Schaeffer. Syftet var att inspirera kristna att vara ljus och salt i samhället inte bara inom kyrkans väggar, utan i alla sfärer av livet.
Själv läste jag boken "Seven Mountain Prophecy, The: Unveiling the Coming Elijah" av Johnny Enlow i slutet av 2010 för att få en bättre förståelse av själva "profetian". Mina tankar efter att ha läst boken var att denna vision kan förstås som en konkretisering av missionsbefallningen: att göra lärjungar i alla nationer och påverka strukturer med rättfärdighet (Matt 28:19).
När kristna engagerar sig i samhället med barmhärtighet, integritet och moral kan detta leda till positiva förändringar. Tänk på de som kämpade mot slaveriet, eller moderna kristna som arbetar mot människohandel, fattigdom och orättfärdighet. Det finns en biblisk grund för att kristna ska vara aktivt närvarande i alla delar av samhället – inte isolerade, utan engagerade.
Men senare förstod jag att tillämpning av denna "profetia" kan också leda till allvarliga risker.
Den bibliska vägen är alltid tjänst, kärlek och vittnesbörd; inte maktutövning för egen vinning eller kyrkans politiska dominans.
När "Seven Mountain Mandate" tolkas som en strategi för att "ta över" eller "erövra" samhället, riskerar den att:
- Förvandla evangeliet till en politisk agenda
- Blanda Guds rike med världens riken på ett obalanserat sätt
- Leda till besvikelse när politiska segrar uteblir
Den bibliska vägen är inte dominionism utan discipleship (lärjungaskap) – att förvandla samhället inifrån genom helighet, bön, kärlek och vittnesbörd. Inte genom makt, utan genom tjänst.
Sammanfattning: Kan man vara kristen nationalist?
Efter att ha granskat historien, Bibeln och rörelsens praktik måste MITT svar vara: Nej, inte i den form som rörelsen tar sig uttryck idag.
Varför? För att kristen nationalism i praktiken alltid riskerar att göra tre avgörande misstag:
- Den gör nationen till en avgud: När "kristen nation" blir målet ersätter det "Kristi rike" som den högsta lojaliteten.
- Den bygger murar istället för broar: Nationalism skapar per definition ett "vi" och "de andra", vilket strider mot evangeliets universella kallelse.
- Den förfaller till det Gud avskyr: Ordspråksboken varnar oss:
"Sex saker är det som Herren hatar, sju som han avskyr: stolta ögon, en falsk tunga, händer som spiller oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, ett falskt vittne som främjar lögn och den som skapar gräl mellan bröder." (Ords 6:16-19)
När vi läser denna lista över vad Gud avskyr, ser vi farorna i kristen nationalism: stolta ögon (nationell överlägsenhet), gräl mellan bröder (splittring längs nationella linjer), onda planer (politisk manipulation i Guds namn).
Historien visar genom The Slave Bible, nazismens kyrka och andra exempel att när tron binds till nationen, förvanskas evangeliet.
Avslutande reflektion: Pilgrimer kallad att tjäna
Så vad är då den kristnes kallelse i relation till sin nation?
Vi är kallade att tjäna nationen – men inte dyrka den.
Vi är kallade att älska vårt land – men inte göra det till vårt sanna hemland.
Vi är kallade att arbeta för det goda – men aldrig på bekostnad av evangeliets universella budskap.
Den kristne är en pilgrim. Vi passerar genom nationer, men är inte fångade av dem. Vi bidrar till samhället, men låter inte samhällets värderingar definiera vår tro.
Vår kallelse är att tjäna människor – oavsett ursprung, etnicitet eller nationalitet. Jesus tog inte bara hand om judarna. Han botade romarens tjänare (Matt 8:5-13). Han talade med den samaritanska kvinnan (Joh 4). Han upphöjde den samaritanska hjälparen som förebild (Luk 10:25-37).
När en skriftlärd frågade Jesus: "Vem är min nästa?" berättade Jesus inte om en israelit som hjälpte en israelit. Han berättade om en samarit – en fiende – som visade barmhärtighet över nationsgränserna.
Detta är vår kallelse: att se varje människa som vår nästa, oavsett pass eller påbrå.
Vårt rike är inte jordiskt
Om Kristus själv inte etablerade ett jordiskt politiskt rike, varför skulle vi då göra det i Hans namn? Om Han valde korsets väg framför maktens väg, varför skulle vi då söka politisk dominans?
Vårt uppdrag är inte att skapa kristna nationer, utan att skapa kristna hjärtan. Inte att erövra regeringar, utan att vinna själar. Inte att bygga murar, utan att bygga broar.
Vi ska vara de mest kärleksfulla medborgarna. De mest barmhärtiga grannarna. De mest trogna sanningssägarna. Vi ska be för våra ledare (1 Tim 2:1-2), stå upp för rättfärdighet och engagera oss för det goda i samhället.
Men aldrig genom att binda evangeliet till en politisk agenda.
Aldrig genom att skapa splittring mellan "oss" och "dem".
Aldrig genom att göra nationen till vår gud.
Vi lever i världen, men hör hemma i himlen. Vi tjänar vår nation, men tillber vår Gud. Vi älskar vårt land, men längtar efter det himmelska.
Det är där vår sanna identitet finns – inte i ett medborgarskap, utan i Kristus. Inte i en flagga, utan i Korset. Inte i nationens löften, utan i Guds trofasta kärlek.
Slutord: Korset, inte flaggan
Kristen nationalism är inte svaret på vår tids utmaningar. Det är en frestelse att söka lösningar genom politisk makt istället för andlig förvandling.
Den sanna väckelsen i vår tid kommer inte genom nationalistiska projekt, utan genom hjärtans omvändelse. Inte genom att "ta tillbaka" länder, utan genom att vinna själar.
Bibeln ger oss en uppmaning som är relevant för alla tider:
"Men mitt folk som är uppkallat efter mitt namn ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land." (2 Krön 7:14)
Lägg märke till ordningen: Ödmjukhet. Bön. Omvändelse. Först då kommer helande.
Inte genom makt, utan genom böjda knän.
Inte genom dominans, utan genom tjänst.
Inte genom flaggan, utan genom korset.
Den kristne är en pilgrim: engagerad i samhället men bunden till himlen, kallad att tjäna alla människor i kärlek, oavsett nation eller ursprung.
Vår första lojalitet är till Kristus.
Vår första kärlek är till Gud.
Vårt första hemland är i himlen.
Och där, i det himmelska riket, samlas alla nationer under Lammet. Där upphör gränserna att skilja och börjar istället att förenas i evig tillbedjan.
Där finns inget behov av nationalism: för där är alla ett i Kristus.
"Mitt rike är inte av den här världen." – Jesus (Joh 18:36)
"Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." – Paulus (Gal 3:28)
Var välsignade!
/Fleury
Comments